Träna upp forskarnas luktsinne!

Vinnova har fått i uppdrag att utforma en modell för att utvärdera lärosätenas samverkan med företag mfl i forskning och undervisning. Universiteten har reagerat starkt på deras ide´. Forskningspropositionen har kritiserats för en kraftig slagsida mot samverkan och politisk styrning på bekostnad av fri grundforskning. Men är inte frågan fel ställd?

Om vi fokuserar på ämnet företagsekonomi vill jag hävda att all forskning måste baseras på att skapa sig en så bra och sann bild av verkligheten som möjligt. Det kan tyckas självklart att man måsta skaffa sig en reell känsla för hur det komplexa samspelet i ett företag eller på en marknad går till för att kunna forska fram resultat som leder framåt. Grundforskning måste väl ända baseras på en förståelse för just grunden. Att som många forskare gör – skicka ut enkäter till företag och intervjua VDar med en standardintervjumall – ger en så ytlig kunskap att den tenderar att visa helt fel. Jag antar att samma logik är tillämpligt på många andra ämnen. Att resultatet då kommer i händerna på politiker som vet ännu mindre om verkligheten gör att vi får politiska beslut som verkar komma från en annan planet och blir kritiserad för att vara företagsfientlig. Den är kanske bara baserad på fel grund? När samma politiker sedan vill styra forskningsinriktningen riskerar det att bli lika fel. Utan grund. De amerikanska universiteten ligger i framkant i forskningen inom företagsekonomi. Vad gör de? De har i många år forskat i samverkan med näringslivet. Självklar finns det fall då företagen missbrukat sin position och styrt in forskningen i deras favör, men i de flesta fall är företagen kloka nog att inse att hela deras bransch lyfter av en oberoende forskning och i och med att de är med i forskningsprojektet får de ett tidsförsprång som räcker som kompensation för deras insatser. Själv gör jag research eller forskning i mindre skala inför varje bok i ämnet snabbväxande företag, trots att jag har jobbat med ämnet i över 30 år och nu skrivit tio böcker i ämnet. Inför den senaste boken, ”Den passionerade diktatorn” har jag djupintervjuat 18 grundare av snabbväxare för att förstå på djupet vad som format dem. Från barndomen, tidiga arbetslivserfarenheter till hur de startade sitt första snabbväxande företag. Slående resultat om ADHD, introverta, tvärtomtänkare, misstroende mot auktoriteter mm. Deras styrkor och hur de kompletterat sig. Den tändande gnistan till att jag skrev boken var min erfarenhet som investerare. Jag har träffat så många startups som har all teoretisk kunskap i världen om sin teknik och även om hur man driver företag men det blir ingenting. De står stilla. Utan ett utvecklat ”luktsinne” för att göra affärer, hur kundbeteenden utvecklas, hur kunderna värdesätter olika tekniska lösningar spelar den teoretiska kunskapen ingen roll. Eller ännu värre – den blockerar för att lyssna aktivt på kundernas situation, deras svordomar, deras sätt att se på sin ekonomi etc. Så se till att forskarna får en chans att utveckla sitt luktsinne – ta med dem på kundbesök, låt dem vara med i kundfinansierade utvecklingsprojekt och ge dem handledare som varit där ute i verkligheten. Då får vi forskning som vågar sig ut på djupare vatten och leder framåt! Minns att de flesta snabbväxare INTE forskar – de tillämpar ”Copy with pride”, ”Search and develop” istället för ”Research and develop”.